finaflickorna

Ytterligare en helg har gått, den här inte lik någon annan! Låt mig säga att unga fröken N.R. har inte varit ensam om att stöta på svin den gångna veckan… eller svinet i frågan är ingen ny figur i den här bloggen. Mannen, svinet, blodsugaren är ingen annan än Herr Carlsson.

Nu låter det som om det är Herr Carlsson som är boven i dramat men jag kan väl avslöja redan nu, här i början av inlägget att det är lite mitt fel också, att jag inte vill träffa honom igen! Eller vill jag träffa honom igen? Svårt det där med känslor, därför brukar jag inte blanda in dem i mitt liv.

I vilket fall som helst, ni har läst om hur vi träffades, hur vi blev kära och nu vårt… fall…?

Som ni vet är Herr Carlsson en tidsoptimist, den västa sorten och med det också rena motsatsen till mig som helst kollar tre gånger på klockan för att vara säker på att jag hinner med det jag planerat. Tillslut gjorde hans känsla för tid mig ytterst irriterad och de söta fjärilarna flög bort från magen. På något sätt räckte inte hans tid till… han skulle behövt tre timmar extra på dygnet för att få allt att fungera smidigt och enligt plan.

Jag tog upp problemet med den unge herren och sa till honom att det kändes som om han tog mig förgivet. Han förstod inte. Så jag förtydligade mig och förklarade att det känns som han inte ville göra sig tid för att träffa mig. Han försäkrade då att han inte ville något hellre än träffas, mysa och se på mig… sen följde ett inte allt för långt samtal angående min resa, hans jobb, antal dagar hit och dit och tyvärr slutade det hela med att vi sa: MEN SKIT I DET DÅ!

Till en början kändes det som jag hade gjort det enda rätta… jag tog hand om disken och visste att han inte var värd en sådan pingla som mig… jag vek tvätten och kände att det var bra att jag hade dissat honom… jag gick in i duschen och samtidigt som vattnet började rinna över mitt huvud kom tårarna. Jag grät nog i 20 minuter… gud vad jag hatar känslor… allt bara kom över mig! Kärlek, hat och tusen andra känslor som bodde inom mig. Allt kom upp till ytan!

Klockan var mycket… ville inte ringa N.P. om hon skulle sova, så istället loggade jag in på MSN och som av ett under var den söta dockan N.P. online och redo att trösta.  Trotts N.Ps positiva ton så visste jag inte vad jag skulle göra med alla känslor som skapade gråtattacker var och varannan minut.

Tillslut öppnade jag ett nytt Word dokument och började skriva, jag plitade ner allt jag kunde komma på och ville ha sagt till herr Carlsson. Resultatet blev ett brev på ca 950 ord! (Till en början hade jag planer på att publicera brevet här på Bloggen, men vill nog inte blotta mig allt för mycket.) Anyway… det tog honom fyra dagar innan jag fick någon respons på brevet…

Man ska passa sig för känslor, man faller, blir sårad och utelämnad…

Man ska uppmuntra att fånga de där känslorna… för de får dig att flyga och må bra!

Men vad fan ska man göra med karln? Han är ju som en gummiboll… fan Herr Carlsson hörde av sig nu när jag satt och skrev… vet inte vad jag ska tycka längre… tur att jag inte behöver ta tag i de här känslorna nu, utan kan bara lägga dem åt sidan… åker till the land down under om 9 dagar! Ny kontinent, nya män… samma mesar?

// Banditen

Jaha, då var det dags igen. Ett arginlägg- Men förra gången så var det Banditen och inte jag som tog tillfället i akt att vräka ur sig sin ilska i denna blogg. Men vad jag har förstått så kan det vara rätt intressant att läsa om andras olycka. Så här kommer det:

Handyman kom tillbaka till mej, and he brougt a present..

Jag hade redan haft den där perioden då man inser hur dålig snubben är för mig. Jag raderade alla hans sms, nummer.. ALLT! Skönt skönt skönt, inte tänkte jag fortsätta träffa honom, han hade ju varit så dryg mot mig... Svarade inte på sms, hur vågade HAN dissa MEJ.. ? Jag var arg för att jag tydligen hade fallit en aning för killen som från början inte skulle betyda mer än sex.. trodde jag. Fan honom.

Efter några veckor så var han ändå borta ur tankarna.. Jag festade på som vanligt och jag gick på århundradets party, människor från överallt, fullt hus, askul! Klart som fan att han ska höra av sig då..

N. R. - Hallå?
- Tja vad gör du?
- Eumm, va? vem är det jag snackar med?
- Handyman
- Ahaja.. jag har raderat ditt nummer. hehe..
- Va? varför då?

(lång och dålig förklaring följer sedan.. och innan jag vet ordet av det så står han framför näsan på mig. mitt på gatan.. )

Jag förklarar för honom att jag trodde att han inte ville träffa mig längre, så jag hade helt enkelt bara skitit i honom.. Han smörar in mig i saker som: "varför skulle jag göra det, du som är så underbar", " Jag skulle aldrig dissa dig.. vet du varför? Vet du det? .. För att jag älskar att kyssa dej!".. smöööör smöööör smööör. Men nog fan funkade det kl 3 på natten efter en höjdarfest, det hela slutade med att vi kysstes hela vägen hem till mig och hade sex..

Sex som jag mot min förmodan trodde var säkert, vi har träffats så många gånger, och senast vi hade oskyddat sex så testade jag mig- inga problem..

Men snubben i fråga har tydligen knullat runt, skaffat sig klamydia och så snällt skänkt det till mej. Tack tack tack..

Och vet ni, det är inte det som är det västa, för EGENTLIGEN så vet jag inte att jag har klamydia,  den lilla detaljen har ju någon inte berättat för mig.. ÄN! .. En vecka efter att vi hade återförenats och haft sex så stötte jag på hans bästis, vi kallar honom P....

P snackade om allt mellan himmel och jord med mig, sedan kom han in på samtalsämnet Handyman. Han frågade om vi hade hörts av något, och jag berättade som det var. Först gör han ett låångt upplägg om hur bra jag är för Handyman, han har tydligen bara haft skit-tjejer innan.. sen börjar han leda in samtalet på något annat..

"eumm. får jag berätta en sak för dej som kommer göra dej lite ledsen?"

Kör på bara svarade jag, och fick berättat för mig att Handyman några dagar innan vi träffats hade fått reda på att han hade könssjukdom, men ändå haft oskyddat sex med mig.. Och att han tydligen hade "tänkt ringa och berätta .. snart"... P sa att jag måste gå och testa mig, och att om han kände sin vän rätt så kommer han antagligen inte ens ringa till mig och berätta.. TACK SÅ JÄVLA MYCKET!

Vet han att man kan bli steril? Det står fan i lag att man måste höra av sig.. jävla svin. Jag är jättearg!!!
Så jävla fegt..

Å jag kan inte heller ringa och skälla ut honom, för JAG VET JU INGET?!- För P.:s skull lovade jag att inte avslöja att han berättat... fan.

Så det är väl bara att vakta telefonen nooga å se hur länge det tar för mesen att krypa fram ur sin håla..  det kommer han väl antagligen aldrig att göra..

Men när jag står där med mina egna provsvar i handen, då jävlar ska jag ringa och han ska få ett och annat klart för sig, Jag är fan förnedrad och nedtrampat, Hur jävla kul är det att hans vänner vet men "inte" jag..
När P satt och berättade för mig stog en annan av Handymans vänner och skrattade mig rakt upp i ansiktet och frågade om det var värt det.. FAN TA HONOM!

Jag är totally over hantverkare nu! // N.R.

Är det möjligt att stöpa och forma en vanlig ”bloke” till en tvättäkta prins på endast 72 timmar? En ytterst svår fråga med tanke på att det har tagit mig hela sommaren att se prinsen i herr Carlsson. Men för 10 dagar sedan störtade herren in i min lilla lägenhet, kanske inte i form för att sitta uppe på en hästrygg, men nog villig att visa sina känslor för den blonda flicka som skulle upp och jobba dagen där på.

Det var mysig, vått och tro det eller inte… romantiskt! Herr Carlssons blå ögon såg rakt igenom min murar, stängsel och dörrar och nådde mitt hjärta! Först var det bara fjärilar, men sen… FAN HELEVTES JÄVLA SKIT! Jag kan inte bli kär nu! Det är nog världshistoriens sämsta timing, sämre än Boston Teparty och svenskarna attack mot Ryssland vid Poltava 1709, TILLSAMMANS! För till saken hör nämligen att jag, Banditen, ska åka utomlands om två veckor och inte återvända till Svearike förrän i majmånad.  Det var ju knappast min avsikt och gå och bli head over heels in love with a handyman alldeles innan avfärd när jag satt i den där röda stolen på resebyrån och bokade biljetterna till min livs resa!

Ja ja, gjort är gjort, kär eller inte åker jag iallafall iväg och lämnar herr Carlsson hemma i det allt mörkare landet. Totts hans protester! Men innan dess vet jag att det kommer bli flera mysiga, heta nätter UTAN sömn, dock följt av arbetsdagar fyllda med starkt kaffe för att orka vara trevlig mot kunderna! Jag vet att det sannerligen kommer bli ytterligare många långa farväl vid ytterdörren (bara för att åter hamna mellan lakarna i sängkammaren igen)… och jag vet att det kommer finnas hundratals lite för sötslisktiga sms på min mobil när jag kliver på planet.

Tyvärr (eller tur nog) så inser jag att mina känslor romantiserar herr Handyman lite för mycket, för jag kan lova att han har sina flisor i plankan också. Herr Carlsson är nämligen en hårt arbetande prins som utantvekan jobbar snäppet för mycket. Hans hårda dagliga arbetsinsats leder till att han varje kväll kommer hem och är helt utmattad och bara vill sova, detta innebär att det är omöjligt för mig att rulla runt med honom i sängen så mycket som jag önskar jag kunde.

När jag ändå är inne på de negativa egenskaperna hos prinsen Carlsson kan jag avslöja att han har get mig otrolig halsont, enligt läkaren är det ett virus, medans herrn påstår att det är ”puss-sjukan”... dessvärre har herr Carlsson inge direkt bra botemedel för det!

En annan sak som suddar bort delar av herr Carlssons prinsglans är hans känsla för tid. Herr Carlsson är nog den värsta tidsoptimisten jag någonsin har träffat, hans 10 minuter blir lätt en timme!  Något som drives me mad! Så trotts heta kyssar och en oslagbart snygg kropp så är herr Carlsson tyvärr inte den där perfekta prins som finns i de färgglada bildböckerna på bibliotekets barnavdelning.

Så den stora frågan är: Är herr Carlsson värd och slösa tid på och kära ner sig i så här innan planet lyfter? Eller ska jag låta honom växa till sig och ta han när jag åter är hemma? Finns han ute på singelmarknaden då? Vojne, vojne… Många svåra frågor i det här inlägget… hoppas jag lyckas räta ut alla frågetäcken med tiden! Nu är jag mest nyfiken på om jag kan få en groda till att bli en prins på 72 timmar? 

Vi får väl se! Än så länge har jag och Nyponrosen bara vattnat vår ”Grodprins” med vatten i 36 timmar!

Kyssar från Banditen!